Moments in my life

Vilka otroliga människor det finns runt om i världen. Jag blir så imponerad utav sånt här, framför allt eftersom jag själv vet vilken jobbig kamp det kan vara att gå ned i vikt trots att man är frisk.

Jag hoppade på cykeln igår kväll och gav mig ut i ösregnet helt frivilligt. Kände adrenalinet när jag cyklade (lite småskraj) omkring i mörkret bland ödelagda rondeller och skogar med synliga rävar och råddjur. Idag ska jag se till att vara aktiv, om det så bara är med familjen jag ska aktivera mig. Morgonsysslorna har jag och Charlie gjort tillsammans. Morgongosat i hans lilla säng, käkat gröt tillsammans och borstat tänderna på varandra. Låt se vad resten utav dagen har att bjuda på!

Jag kan inte påstå att jag är särskilt produktiv just nu. Kroppen har strejkat sen i lördags tackvare träning, tränigsvärk och förkylning och hjärnan vill bara stänga av. Om jag ändå bara hade kraft nog att ge mig ut och röra på mig (allra helst igår då vädret var strålande) eller göra något vettigt överhuvudtaget så skulle det göra mig gott, både psykiskt och fysiskt.

Men det sägs ju att man ska vara glad över det som är, och vad är det då? Att jag i alla fall fått ordning i mina garderober och att jag äntligen fått till en design på bloggen som möjligtvis kan få mig att vilja hänga här lite oftare framöver. Det skulle nog också göra mig gott, att få skriva av mig lite ibland.

Jag var ett vrak igår, full utav tankar och känslor. Idag känner jag mig bara tom, grå och trist. Men jag ska ändra på det. Jag tänker lägga mig i badet i någon timma, skippa allt som har med träning, planering och stress att göra och bara få vara. Sen hoppas jag att ork och lust infinner sig med tiden så att det blir något roligt utav den här söndagen också. 

Total träning: 600 min/10 h
Antal förbrända kalorier: 4719
Antal träningspass: 9
Viktminskning: 2,6 kg

Så gårdagen, sorgsen och bra på samma gång. Humör och träning var på topp. Ägnade mer eller mindre halva förmiddagen och halva eftermiddagen till träning. Allt som allt tar sin lilla tid. I min ensamhet fick jag även tid till att ägna mina tankar åt Maj-Britt som somnade in och lämnade många fina minnen efter sig. Efter det tog jag en lång och välbehövd dusch, fräschade till mig och gjorde mamma, Roland och Charlie sällskap hos mormor och mofar med kompani, mest för att bara finnas där för varandra. Tog mig, med hjälp utav mamma och Roland, till Daniel efter det. Blev sedan kvar där tills i eftermiddag.

När man som minst anar det.. Att vakna efter klockan tio utan att ha vaknat tidigare och behövt tvinga mig själv till att somna om är något jag länge längtat efter, men varför just idag? 11 timmars sömn. Fick nästan lite panik när mamma ringde och väckte mig, ångest över att inte hinna med träning och powerwalk innan jag ska göra annat. Pappa sa med sansad röst att jag inte behöver ha dåligt samvete, att jag inte behöver träna fullt ut just idag. Min envisa sida fick mig att slänga på mig träningskläderna och dra iväg ändå, men efter omkring 53 minuter på träningsmaskinerna var kroppen helt slut. Det var nästan så att jag trillade ihop när jag gick ned för trapporna från gymmet. Så nu sitter jag här, äter en sen frukost och försöker få nya krafter. Jag sparar promenaden till senare eller, som pappa sa, till en annan dag och försöker istället få lite ordning och reda på saker och ting här hemma innan jag ska iväg och vara barnvakt till Charlie. Ha en bra onsdag!!



Slänger med en bild på mig själv från helgen, mest för att bevisa för mig själv att jag faktiskt kan se annat än svettig, rödblommig och ofräsch ut.

Jag har haft en strålande eftermiddag. Den har varit lika härlig och värmande som solen har varit idag. Hade ett stort leende på läpparna när jag var hos mormor och morfar efter träningen. Glad över att träffa dom och nöjd över 60 minuters konditionspass, jag var sjöblöt och alldeles mör i kroppen efteråt. Efter någon timmas återhämtning gick jag och Soffy en powerwalk i skogen. Extra kul och uppiggande med hennes sällskap! Nu avslutar jag här, kroppen skriker efter sängen.

Jag sitter och läser gamla inlägg på Jozefiniz.blogg se. Fan vilken kämpe jag var, det är helt ofattbart. 30 kg gick jag ned, och 10 har jag gått upp. Jag mådde så bra och var så nöjd. Måste iväg till gymmet, hejdå...

Precis som igår har jag även den här morgonen avverkat 8 km ute i friska luften, njutit utav solen, fått fler skavsår, pratat med glada barn och ordnat med nytt gymkort på vägen hem. Det var dock lite kallt och jag var dåligt klädd så nu ska jag lägga mig under en filt och kolla på några missade big brother avsnitt. Laddar upp för minst 60 svettiga minuter på gymmet i eftermiddag. Hjärnan är igång nu kan jag tala om (har även varit i någon vecka utan någon direkt verkställning), jag tänker på träning hela tiden och hur min livsstil såg ut för 1 år sedan. Är så otroligt peppad på någon slags comeback.

Frisk luft måste bli en större del utav min vardag. Jag glömmer lätt bort vilken otrolig energi-källa det är, vid både bra och dåliga dagar. Det som fattas är bara lite mer sol och värme.

Sitter och drömmer mig fram till bal och studentfirande. Är alldeles till mig över att ha en kavaljer och att jag faktiskt hittat någon som jag vill ha som kavaljer, det hade jag inte ens kunnat drömma om. Så vi har spånat lite i kläder och idéer, otroligt kul och peppande. Fick för övrigt träffa en till del utav Daniels släkt idag på hans pappas kalas, så trevligt så! 

Trots att det bara är lördag så känns det redan som att helgen är över, tråkigt nog. Har inte alls varit på humör sen jag kom hem, har en tendens till att sura ihop när jag är själv, tankspridd och kroppen inte orkar göra något trots att knoppen vill det. Jag blir nog sittandes här hemma resten utav kvällen också, det är ändå rätt avslappnat och skönt. 

För att tala om något roligare så hade vi kvällshäng hos Jacob igår med André och W, lagade mat och umgicks. Är glad över att Daniel inte ser några problem (än så länge) i att jag är med och umgås med honom och hans kompisar då jag tycker att det är väldigt trevligt.

Kan även tillägga att det här är det tredje inlägget som jag skriver nu, känner att jag ofta spånar iväg och inte får ihop något vettigt. Men eftersom jag uppskattar att läsa mina vänners bloggar så får jag väl hoppas på att detta kan ge samma glädje för dom. Som vanligt hoppas jag att ni som faktiskt läser detta har en trevlig kväll!

Långt in under all lycka och kärlek finns en rädsla. En rädsla för att förlora mig själv i någon annan.